Annikas Blogg

När jag läser om personer som till exempel Michael Storåkers så blir jag lätt avundsjuk. I och för sig är artikeln några år gammal, men det gör det ju bara ännu värre. Vid 33 års ålder sålde killen alltså sin del av sitt företag för 20 miljoner kronor. 33 år! 20 miljoner! OMG! Nu verkar han ju iofs har de rätta kontakterna den här killen. De senaste åren har han bland annat haft delar av hovet som praktikanter hos sig, varit på väg att flytta in i en av de hus som kungahuset förvaltar över.

Om det är någon som känner den här killen och vet om han är ogift, så kan ni ju tipsa om mig

…det där med ‘lika som bär’ så hittade jag en väldigt skojig samling här. Oftast är ju pokerspelare antingen så superseriösa och trista, eller så är de rena clowner, som Scott Nguyen till exempel. Därför är Pokerspels sammanställning av ett gäng look a likes inom pokervärlden rätt kul eftersom den tar ner storspelarna på jorden lite grann.

Konceptet ‘lika som bär’ har nog alltid funnits om än i lite olika versioner. I Pang Prego på p3 så jämförde de prinsessan Victoria med en sån där sköld du satte simborgarmärket på när du var liten. Lite taskigt kanske, men det är ju alltid de taskigaste grejerna som är roligast. När jag igår satt och bläddrade igenom det senaste skvallret på perezhilton så upptäckte jag den här lika-som-bär:

Stephen King och…

Är de inte sjukt lika?? Det är nästan så att skulle ha använt mr King som modell när de skapade de konstiga invånarna i Grinchens grannby.

Ni, mina kära läsare kommer såklart överösa mig med gåvor på min kommande födelsedag, eller? Nja…kanske inte, men jag kan ju alltid hoppas. Kanske är det någon snäll som sjunger en låt till mig?

Jag önskar mig i alla fall ett Nintendo Wii (med nya Mariospelet till) och parfym. Har just upptäckte vilken extremt stor prisskillnad det är mellan att köpa parfym på nätet och IRL. Kolla på prisjakts jämförelsesida över parfym så får ni se själva. Det är ju helt sjukt! Det är ju samma grejer och i samma land. Känns nästan som att man blir lurad så fort man inte sköter allting över nätet.

Har tidigare skrivit om det här med dating på nätet. Det är ju rätt skönt att kunna softa hemma men samtidigt få flirta med söta kandidater.

Innan jul mailade jag rätt mycket med en kille på en av alla datingsidor som finns. Efter typ två veckor med långa mail varje dag bestämde vi oss för att ses. Gud så förvånad jag blev!! Alltså han var ju söt och så, det hade jag redan sett på bilderna, men det var en aspekt som jag inte tagit med i beräkningen….han vad superkort! Inte så att jag har något emot korta människor, jag är rätt så begränsat lång jag med, men den här killen var typ 155cm. Jag känner mig som en ytlig och hemsk människa, men jag kan nog inte data nån som är en huvud kortare än jag. Usch, jag skäms fortfarande.